Te

Teodling i Indien

Tebusken

Tebusken, som hör till släktet kamelior, förekommer i två underarter i odling: kinesiskt te (Camellia sinensis var. sinensis) och assamte (Camellia sinensis var assamica).

Historik

Te växte ursprungligen vilt, som träd, i Sydvästra Kina. Te började användas i Kina redan i slutet av 300-talet för medicinskt bruk. Första gången växten nämns i Europa var 1559 då venetianaren Giambattista Ramusio omskrev den i sin bok Navigatione et Viaggi. Under senare delen av 1500-talet kom holländare och portugiser i kontakt med drycken i sina östasiatiska kolonier. De började importera denna, då extremt dyra, växt till Europa i början av 1600-talet via Ostindiska kompaniet. En tid därefter följde engelsmännen holländarnas exempel och grundade handelskompaniet East India Company. Den nya exotiska och exklusiva drycken bredde snabbt ut sig i Europa bland societén, och tebjudningar blev populära för de som hade råd. Ioch med utveckligen av segelfartyg och handelsvägar till Europa blev växten och drycken billigare och mer allmän och den blev mycket populär, särskilt i England. Storbritannien är ännu idag en av världens största teimportörer. Andra stora importörer är Ryssland och Pakistan.

I över två hundra år höll kineserna hemligt hur odling och framställning av te gick till. Buskar, sticklingar och frön fick absolut inte lämna landet. Den viktigaste handelsvaran som användes i utbyte mot te var silver och när tedrickandet började bli riktigt populärt i England började Ostindiska kompaniet få slut på silver. Man började då skeppa opium till Kina från sina kolonier i Indien. Opiumet såldes till kineserna mot betalning i silver vilket man sedan kunde använda för att köpa te. Detta ledde till opiumkriget, 1839 till 1842. När Kinas myndigheter försökte stoppa den illegala importen av opium genom att attackera opiumfartygen svarade britterna med att bomba kinesiska hamnstäder och slutligen tvinga den kinesiska regeringen till en mängd eftergifter, bland annat att ge upp Hongkong.

Japansk teceremoni

Sägner och myter

Enligt sägnen var den mytologiske kinesiske kejsaren Shennong en av historiens första tedrickare. Kejsaren, som ska ha levt år 2700 f.Kr., satt och vilade sig mot ett teträd när ett teblad föll ner i hans kopp med varmt vatten. Kejsaren blev så förtjust i drycken att han beordrade en omfattande plantering av tebusken.

En annan historia handlar om chanbuddhismens grundare Bodhidharma, som en gång råkade slumra till under ett meditationspass och i förkrosselse häröver klippte av sina sina ögonlock och kastade dem på marken. Ur dessa ögonlock grodde den första teplantan, med hjälp av vars blad senare tiders munkar har kunnat hålla sig mer vakna.

Produktion

Tebusken växer på höjder från havsnivå och ända upp till 2500 meter över havet. Växten är grön året runt, och låter man den växa kan den bli upp till 30 meter hög. På högre höjder blir busken mindre och växer långsammare, men kvaliteten på teet blir högre. Smaken på teet förändras hela tiden på grund av olika klimat- och temperaturförhållanden. Tebladet är därför inte identiskt från dag till dag eller från plats till plats.

Plockningen sker varje morgon. Busken plockas ungefär en gång i veckan beroende på vilken höjd över havet som teet växer på. Det man plockar är de två översta bladen samt det nya skottet. En tebuske ger ca 70 g färdigt te per år, vilket motsvarar 35 tepåsar. En teplockare kan plocka 35 kg gröna teblad per dag, vilket ger ca 8 kg färdigt te, motsvarande 4000 tepåsar.

Teplantage i Malaysia

Klassificering

Vitt te

Unga blad ( nya knoppar ) som inte har genomgått någon oxidering. Knopparna kan vara skärmade från solljus för att förhindra bildandet av klorofyll. Vitt te produceras i mindre kvantiteter än de flesta andra sorter och är därför ofta dyrare än annat te producerat från samma planta. Det är också mindre känt i västvärlden, även om detta nu förändras så smått med införandet av tepåsar med vitt te.

Grönt te

Oxideringen stoppas efter mycket kort tid med hjälp av värme; antingen med ånga (en traditionell japansk metod) eller torrkokning (den traditionella kinesiska metoden). Tebladen lämnas att torka som hela blad eller rullade i mindre pellets för att göra gunpowder te. Den sistnämnda processen är tidskrävande och används därför typiskt bara på högkvalitativt te. Teet tillverkas inom en till två dagar efter skörd.

Oolong

Oxideringen avbryts någonstans mellan tiderna för grönt och svart te. Oxideringen tar då två till tre dagar.

Svart/Rött te

Tebladen får oxidera helt. Svart te är den vanligaste tesorten i västvärlden. Ordagrant översatt från kinesiska heter det egentligen rött te men kan då förväxlas med rooibos som är ett sydafrikanskt örtte. Oxideringen tar mellan två veckor och en månad.

Pu'er

Det finns två olika sorters pu'er, grönt och mognat . Mognat pu'er tillverkas från gröna pu'er teblad som får genomgå en andra oxideringsperiod. Detta sker genom en process som liknar kompostering förutom att både fuktighet och temperatur är noga övervakade. Teet formas därefter i olika former som block eller skivor. Till skillnad från andra tesorter som konsumeras inom ca ett år efter produktion kan pu'er lagras många år för att utveckla smaken. Pu'er räknas som en medicinaldryck i Kina. Pu'er te benämns ofta som svart te i Kina, vilket inte ska förväxlas med det vi kallar svart te som på kinesiska kallas rött te. Ser man i Sverige "hälsote" eller "bantningste" är detta vanligen pu'er.

Gult te

Kan vara benämning på te liknande grönt te men som har utsatts för en långsammare torkningsfas.

Kukicha

Som också kallas vinterte tillverkas från kvistar och gamla blad plockade från teplantan under dess vilande period, och som torrostas över eld. Detta är populär hälsokost i Japan.

Svensk tehistoria

I början av 1800-talet fick Svenska Ostindiska kompaniet stora ekonomiska problem och kunde därmed inte längre handla direkt med Kina. Det var vid denna tid som en herre vid namn Martin Samuel Kobb kom till Göteborg och grundade sitt företag år 1809. Martin Samuels affärsidé var att ta vid Ostindiska kompaniets import till Sverige. Han började att importera te och ostindiska varor via engelsmännen, som fortfarande fick handla i Kina.

Martin Samuel Kobb hade två söner som på 1830-talet inträdde i firman. August och Pontus. August var mycket driftig och fick fart på affärerna. Han reste på inköpsresor till England och köpte inte bara te och ostindiska varor, utan också engelskt porslin, engelska tyger och så vidare.

Vid sekelskiftet var marknaden för te i Sverige mycket liten. Vi drack då i genomsnitt bara en tiondel av vad vi gör idag. Engelsmännen däremot hade redan då nått upp till den konsumtionsnivå som vi har idag. Det fanns drygt tre teföretag i Sverige. Det var Kobbs, James Lundgrens och Thams. Alla var Göteborgsföretag och tillsammans dominerade de den svenska marknaden.

60- och 70-talet var fantastiska år för teet. Konsumtionen tredubblades i Sverige. Många ungdomar upptäckte teet - som skulle göra allt tvärtom emot sina föräldrar, som drack kaffe. Inspirationen kom från England med Popen, Beatles, Carnaby Street. Te blev ett naturligt inslag i 60-tals kulturen.

Sedan 1980 har tekonsumtionen varit ganska stabil i Sverige. Det segment av marknaden som har ökat mest är te i lös vikt i specialhandeln.